Då är vi här igen...

Undertecknad under en vandring i min släkts fotspår 2011

Jag har testat att twittra, inget för mig. Har provat att blogga lite förut också, en reseblogg som rann ut i sanden då målet med resan delvis misslyckades och jag blev lite besviken. Nu gör jag ett nytt försök med detta och har hittat några saker som jag vill skriva om, vissa mer andra mindre.

Jag heter Daniel och blir 40 nästa år, smaka på den ni. Nä, jag har inte åldersnoja. Bara lite. Egentligen inte alls, men jag har andra nojor istället. Jag har två pojkar, snart 9 och 7 år. Har en sambo som heter Sarah och hon HAR fyllt 40 år!

"Den samiska fotbollsdåren", ja jag är ingen fotbollsspelare i rolig hatt om ni trodde det. Tyckte det passade av den anledningen att bloggen kommer att handla en del om fotboll, vilket jag är totalt såld på, och mitt samiska ursprung. Bland annat.

Lite ämnen som kan dyka upp här är:

• Saker som handlar om diabetes
• Fotboll och supporterkultur
• Fiske
• Mitt vardagliga liv
• Star Wars
• Film och musik
• Mountainbiking

Börjar lite kort om fotboll. Har själv spelat fotboll som ung när jag växte upp i Sandviken. Spelade juniorfotboll i Sandvikens AIK. Seniorkarriären blev kort. Ett inhopp i SAIK:s A-lag och en jävligt kort sejour i Barrsätra SBK i division 7. That's it. Blev supporter till lillebrorsans karriär istället, han hade större talang än jag själv. Orsakerna till att jag slutade är många. Bland annat så hade jag sabbat mina knän genom att spela innebandy parallellt med fotbollen och dels har jag sedan jag var 8 år haft svårinställd diabetes typ 1.

Nu är jag en stor supporter av fotboll istället. Fullkomligt älskar sporten. Ja jag tycker om annan sport med, men fotboll slår allt. Förr om åren svalde jag allt vad gällde fotboll. Premier League, Champions League, Serie A och så vidare. Idag ser det mycket annorlunda ut. Har absolut noll koll på internationell fotboll idag. 

Jaha, en fotbollstok som inte har koll. 

Nja, grejen är den att jag koncentrerar mig enbart, eller i alla fall 99% på vår inhemska fotboll i Allsvenskan. Håller stenhårt på AIK. 

Ånej en huligan!

Knappast, det är en gängse bild av en AIK supporter som de flesta oinsatta har. Verkligheten är en annan än den bild media målar upp med överdrivna krigsrubriker för att jaga läsare. Välkommen till den nya och sanna verkligheten vad gäller både Allsvenskan och AIK som jag tänker delge er här lite då och då.

Varför Allsvenskan då? Det är ju kass fotboll, Barcelona är ju bättre att kolla på.

Jo så är det väl. De flesta håller väl med om att Barcelona är bättre än alla svenska fotbollslag. Men Allsvenskan är inte så jäkla dålig som de flesta vill tro eller påstå sig veta utan att ha sett en allsvensk match på två decennier. Dessutom är fotboll en passion. Vilken passion kan du ha för ett lag i ett helt annat land? Att hålla på ett lag är en identitet, man är född in i supporterskapet eller så har man valt det i tidig ålder. Man identifierar sig med klubben, dess supportrar eller staden laget kommer ifrån. Ett bra engelskt uttryck är Support your local football team. Många säger sig vara stora supportar av spanska, engelska eller italienska fotbollslag. Skulle fotbollssupportar från de länderna höra en svensk säga så, dog de nog av skratt.

Så strunta i Stoke-Birmingham på TV en lördag eftermiddag, gå och se en ditt lokala lag spela vare sig du bor i Mjällby, Gävle, Sandviken eller någon annanstans i vårt land. Inte lika glammigt som Premier League kanske, men fan så mycket mer hjärta och passion. Precis som fotboll skall vara. Dessutom skall fotboll ses live inte på TV. 

Samen då?

Ja, min mor är från Finland. Min mormor var same. Jag är således 25% same. Ett arv jag bär med stolthet, för det gjorde min mormor och det gör min mor. Så någon "riktig" same är jag väl ändå inte. Jag har aldrig kastat lasso mot en ren, aldrig varit klädd i en traditionell samedräkt. Tro mig jag skulle vilja ha en uppsydd men de är asdyra. Någon gång kanske. Men i vilket fall som helst har jag fått ett intresse för samekulturen och dess historia, inte minst då min släkts historia. Den väcktes på allvar 2011 då jag och min familj var med på en släktträff uppe i Inari i norra Finland.

Nu skall jag avsluta för idag, men det kommer mera.

För övrigt är jag 25% finsk, 25% svensk och 25% dansk. En nordisk cocktail sanna mina ord...

/Daniel