måndag 18 februari 2013

Att supporta en stockholmsklubb


Att supporta en stockholmsklubb som AIK, Djurgården eller Hammarby kan ibland leda till abnormiteter. På både gott och ont.

Vanliga kommentarer från oinsatta när man säger att man håller på AIK är:

Jaså, du är en sån där huligan?

Det tar jag som en grov förolämpning. De flesta personer utanför 08-området ser ALLA supportrar till stockholmslagen som huliganer. Det är upplopp, slagsmål, misshandel av barnfamiljer och andra stackars människor som råkar komma i vägen. Ja det får man nog leva med så länge den vanliga "Svensson" tror det som står i tidningarna.

Jag har aldrig känt mig hotad på en fotbollsmatch. Lugna gatan. I december 2012 var jag på Scorpions konsert i min hemstad Sandviken. Där blev jag hotad med stryk i kön till baren av en överförfriskad person som stod och grejade med fyra kreditkort. Jag hade jämna pengar i näven och trängde mig inte före utan det var tjejen i baren som serverade mig först då hon insåg att det skulle ta en stund för strulpellen att bli klar. Det tog fyra sekunder att betjäna mig. Räckte för att bli hotad med stryk .Detta var alltså tidigt på kvällen.

När mina pojkar är äldre släpper jag hellre dem själva på en AIK-match än en lördag på krogen i Sandviken eller Gävle. Utan tvekan.
Norra ståplats på Råsunda
 

I våra två största rikstäckande tidningar kan man vanligen läsa rubriker som:

"HÄR DÖR FOTBOLLEN"

"UPPLOPP PÅ DERBYT"

"LIVRÄDDA BARNFAMILJER"

och så vidare.

Här dör fotbollen  kan oftast härledas till att det bränts bengaliska eldar på en fotbollsmatch. Bara det alltså(visserligen förbjudet, men ändå en bagatell utan våld inblandat). En företeelse som media för tio år sedan hyllade och det ansågs skapa stämning på läktarna. Så är det fortfarande, men media har vänt kappan efter vinden och ser det numera som huliganism. Märkligt men begripligt, eftersom krigsrubriker lockar läsare.

Upplopp på derbyt kan vara så enkelt som att en överförfriskad supporter, ofta yngre kan ha fått idén om att visa sig ball inför polarna och skuggboxats mot en polishäst. En fotograf har fångat det på bild och rubriksättarna har krämat i brallan. Inget upplopp alltså, ett fall av fylleri, vilket inte bara förekommer på fotbollsmatcher.

Livrädda barnfamiljer  det är i princip obefintligt. Visst stämningen kan vara het ibland men jag har haft med mig mina pojkar på AIK:s matcher och vi har aldrig varit rädda och kommer aldrig att vara heller. Medias krigsrubriker och uppförstoringar av händelser kring fotboll är det som skrämmer bort  publik från matcherna. Jag kan påstå, utan siffror på det, att AIK är den klubb i Allsvenskan som har flest barnfamiljer på sina matcher. 

Ett typexempel på fel uppfattning om saker och ting kring ett stockholmsderby har Jan Majlard på SvD. Han skrev efter derbyt mellan AIK och Djurgården 2012 att det vore att jämföra med Svarta september. Hur kan man jämföra 1600 människors död med en fotbollsmatch? Het stämning javisst. Upplopp och slagsmål? Nej. Dessutom så beskyllde han Djurgårdens supportrar för kaos på tunnelbanan som orsakade matchförsening då tåget stannat. Majlard påstod att någon supporter(läs huligan)hade dragit i nödbromsen. Så var inte fallet. SL hade underdimensionerat sina tåg och det blev för mycket folk på tågen så dörrarna inte kunde stängas. Tåget stannar då automatiskt. En säkerhetsåtgärd helt enkelt. Men det var ju supportrarnas fel såklart. Vissa människor borde inte få skriva om fotboll. Faktafel på faktafel är vardagsmat när det skrivs om fotbollssupportar. Derbyt 2012 var det lugnaste i mannaminne.

Här kan du läsa Jan Majlards märkliga och pinsamma krönika.

Visst finns det huliganer, eller kategori c-supportrar som det kallas ibland. De har en annan agenda och visst de existerar. Men att dessa ger sig på oskyldiga, vanliga supportrar, sk julgranar, är inte sant. Kategori c-supportrar gillar att slåss och det gör de i anordnade box mot andra lags supportrar i samma kategori, på en plats oftast långt ifrån arenorna. Må vara barnsligt och märkligt beteende men jag kan tycka att de får hållas så länge de håller sina uppgörelser borta från läktarna. Så är det idag. Må vara dumt och jag lägger ingen större vikt vid dem. Jag älskar AIK men behöver inte älska alla AIK:are.

Huliganer? Nä, barnfamiljer utanför Råsunda
Det finns andra klientel som är mer våldsbenägna än fotbollssupportrar. Ja jag talar om poliserna. Det finns människor som inte borde gå på fotbollsmatcher. Det finns fler poliser som inte borde vara just poliser. Jag har själv hört testosteronstinna poliser stått innan match och hetsat varandra till våldsamheter. Inte ovanligt alls. Jag har till och med hört en polis stå och skryta för en kollega att han slagit armen av en kille med sin batong och kollegans skrockande. Vid flera tillfällen har jag också sett poliser våldföra sig på vanliga supportrar, föräldrar med barn som gått för att se på fotboll, avvisat oskyldiga från att komma in på läktaren etc. Det är för mig mer skrämmande. Samtidigt har de mage att ta betalt för bevakning av matcher som inte ens behöver ha bevakning. Poliser som "bevakar" har också en ful ovana att tejpa för sina hjälmnummer så att man inte ska kunna identifiera dem. Har man rent mjöl i påsen då?

Hammarby mötte Assyriska hemma på Söderstadion. Då stod poliser och sprejade pepparsprej genom nätet framför läktaren så att barn i åldrarna 12-15 år fick detta i ögonen. En polis får använda sin pepparsprej när de är trängda. Hur kan man vara trängd av en tolvåring bakom ett nät? Märkligt. Detta har JO-anmälts, och såvitt jag vet har det lagts ner i brist på bevis trots att det finns på film. Ännu mer märkligt.

Lite fakta om fotbollsmatcher i Allsvenskan och i synnerhet AIK:s matcher:

  • Matcherna innebär ofta folkfest
  •  Du som besökare, vare sig du håller på AIK eller motståndet, behöver aldrig vara rädd förr att bli nedslagen eller stenad. Du löper större risk för det på krogen en lördag kväll i vilken svensk stad som helst eller på valfri konsert eller musikfestival.
  • Barnfamiljer trivs på AIK:s matcher och familjeläktaren är en trevlig plats med många glada AIK:are
  • Det enda du behöver akta dig för är poliserna som oftast inte ser skillnad på en kategori c och en 40-åring med två barn med sig. Tilltala dem inte och gå inte för nära så går det bra.
  • Det är inte farligt. 
/Daniel
 

Gákti


 Gákti, är ett traditionellt klädesplagg som används av samer i hela Sápmi (Sameland). Gákti kallas både den manliga och den kvinnliga dräkten även om de ser lite olika ut. Den manliga är mer av en kofta eller jacka medan den kvinnliga är som en klänning. Gákti bärs såväl vid ceremoniella stunder som till vardag eller till arbete. Den traditionella dräkten karaktäriseras av dominanta färger smyckad med band i andra färger samt brodyr, tennsmycken och flätor av olika slag. Dräkterna har en hög krage.

Färgerna, mönstren och utsmyckningen av en gákti talar om var en person kommer ifrån, om han eller hon är singel eller gift. Ibland kan den även tala om vilken familj personen tillhör. Kragen, ärmar och fåll har vanligen applikationer av geometriska former. Vissa regioner har band sydda och andra tennbroderier. Östsamer har ofta pärlor på kragen. Hattar varierar mellan kön, säsong och region. De kan vara av ull, läder eller päls. De kan vara broderade, eller i öst, är de mer som en pärlprydd krona. Vissa traditionella shamanska huvudbonader hade djurhudar, flätor och fjädrar, speciellt i östra Sápmi.

Tillkommer gör också vissa accessoarer, som Luhkka, vilket är en sorts poncho med huva som både män och kvinnor använder. Den bär man ovanpå sin gákti och det är ett vinterplagg. Bälten är också av betydelse för den traditionella samen. Bältet har oftast en lokal prägel och är ofta gjord av läder med olika utsmyckningar i färgade band och tenn.

Den finska turistindustrin är ökänd för att massproducera falsk "samisk kultur" för turister. Etniska finländare kan exempelvis ikläda sig falska gáktis och utföra falska "traditionella ritualer". Denna aktivitet mottas med starka protester från etniska samer då det frambringar en falsk bild av den samiska kulturen och exploaterar den samiska närvaron i Lappland utan att ge någonting tillbaka. Dessutom är den vilseledande för turister som ofta tror de köper autentiska hantverk.

Nåväl, vi har kommit till den Inari samiska gáktin som är min personliga favorit bara av den orsaken att den enligt tradition är svart. En fantastisk plagg som jag själv skulle bära med stolthet.

Vinter t.v. och sommar t.h.
Överst här har vi den kvinnliga dräkten, som kommer i två varianter. En för sommar och en för vinter. Vintervarianten är av kraftigare material, oftast kläde, och mer dekorativ. Hatten är röd med få dekorationer. Den vita sjalen i vinterdräkten är mer traditionell än den röda diton i sommardräkten. Benkläder i päls på vinterdräkten och stickade tumvantar såklart. Sjalen hålls ihop av något smycke, ofta tenn. I den kvinnliga vinterdräkten syns regionala eller familjära variationer distinkt i fållens färger.


Sommar t.v och vinter t.h









Den manliga dräkten har vi då, med den traditionella  "fyravindshatten" eller čiehgahpir. På vintern fodrad då förstås. De traditionella färgerna röd, grön och gul framträdande. Vinterdräkten på bilden är lite högtidligare med dekorativa damasker. Benkläder självfallet i renpäls.
Sommardräkten med bälte och damasker i distinkta mönster(kön och region) och läderbyxor. Inari klädseln är som sagt traditionellt svart och den är mest populär, även om mörkt blått och grått även förekommer.

Bilderna är lånade från Sámi Duodji ry

Källor:

/Daniel


 

söndag 17 februari 2013

Studerande igen


Från och med imorgon måndag är jag åter igen studerande. Har kommit in på en arbetsmarknadsutbildning som anordnas av Ocellus i Uppsala. Utbildningen är GIS/GIT-tekniker och är inköpt av Arbetsförmedlingen.

Så under ett år framöver blir det stenhårt jobb och fokus på detta. Har en viss oro eftersom jag kan vara fokuserad på fel saker ibland och det faktum att jag varit hemma ett tag nu, vilket medför att man blir lite dum i huvudet. Hoppas det är tillfälligt. Ser fram emot detta dock även om dagarna kommer att bli långa med pendling till Uppsala.

För övrigt så ska jag under veckan köpa årskort till AIK:s matcher i Allsvenskan 2013. AIK har ett nytt hem, Friends Arena. Jag kommer inte att kalla den för sitt något mesiga namn och för det faktum att organisationen Friends inte riktigt lever upp till sina förväntningar och vad folk tror om deras organisation. Mitt namn på arenan kommer att bli "Nationalarenan".

Ett familjeårskort kostar 1200 kronor. Som hittat. Jag och familjen går alltså in på samtliga hemmamatcher(utom derbyt mot Djurgården) för det priset. Det är billigt för att se laget man älskar.

Nu ska jag ta upp min tjälknöl ur sin saltlag.

/Daniel

lördag 16 februari 2013

Star Wars


Året 1984 såg jag Star Wars - The Reurn of the Jedi på bio i Sandviken. Jag var 10 år. Hade redan fått upp intresset för Star Wars och lekte med leksakerna. Filmen var naturligtvis det häftigaste en 10-åring kunde uppleva. Det byggde på mitt intresse för lekandet med actionfigurerna.

Mitt senaste förvärv till Star Wars samlingen
Utbudet i leksaksbutikerna var enormt förstås, likaså i Intersport i Sandviken som var den butik som sålde leksaker på den tiden. De stora skeppen fick man naturligtvis aldrig som barn, de var enormt dyra redan på den tiden. Såklart med denna franchise. Drömma kunde man ju dock.

Jag hade ett 30-tal figurer som barn och några mindre tillhörande rymdskepp. Lekvärdet var stort och jag minns att jag och några kompisar lekte konstant med dessa leksaker. Vi vårdade dem ömt. Ingen slit och släng mentalitet som dagens barn har. Intresset svalnade dock med åldern och jag gjorde kanske min sämsta affär någonsin när jag sålde mina figurer till en kompis lillebror för nesliga 150 spänn. Det har jag ångrat djupt.

Jawan som jag haft sedan barn.

Samer från Inari


Min samiska släkt är Inari samer. Inte nog med att samer är en minoritet rakt av men just Inari samer är den minsta gruppen samer och dess språk Inari samiska (anarâškielâ) talas av ungefär 300 personer. Inari samer kommer från området kring Inarijärvi, eller Anaarjävri på inari samiska. Inari samerna är unika bland alla samer då de bott och verkat enbart i detta område.


Samefamilj från Inari
Inari samernas identitet skiljer dem inte bara från finländarna, men också andra samergrupper som nordsamer och skoltsamer, men de identifierar sig med alla samer generellt. Den främsta skillnaden är språk, hemområde, förfäder och klädsel.

De första spåren av människor i Inari området kan dateras till 8000-7000 f.kr. De första bosättarna tros ha tillhört Komsa kulturen. De artefakter som hittats av tidiga bosättare påvisar tydliga spår av jakt och fiske med primitiva redskap.

Fynd från senare tid i brons- och järnålder tros ha importerats till området från andra platser.
Det fanns en aktiv byteshandel mellan öst, väst och syd. På medeltiden började Sverige, Norge och Novgorod att tävla om kontrollen av Lappland. De första skrivna dokumenten om och av Inari samer är från 1550-talet.

Kristendomen började spridas kring Inari på 1600-talet och den första kyrkan byggdes 1642. I och med detta började många gamla traditioner att försvinna. Vissa samiska shamaner avrättades för att de praktiserade "häxkonst". Finländare började immigrera till området när Norge och Ryssland stängt sina gränser 1852.

Till skillnad från andra samiska grupper, praktiserade inte Inari samerna någon renskötsel i stor skala. Den Inarisamiska kulturen handlade mer om jakt och fiske. Fisket förlorade sin betydelse då Inarijärvi blev överfiskad under 1900-talet. Jakten bestod mest av finsk skogsren, men dess stam minskade drastiskt under 1700-talet. Inari samerna flyttade årligen mellan sommar- och vinterbostäder, men detta försvann relativt tidigt.

Inari järvi
Inari samernas mytologi hade samma gudar som den finska diton. Den viktigaste av dem var Äijih (farfar/morfar, äldre man eller även åska), som var en avbild av den finska Ukko. 
Andra gudar var Piäiváž och Čäcialmai. Inari samernas heliga platser (Sieidi) var ofta belägna på öar i Inarijärvi. Den viktigaste var Ukonsaari. Bara män var tillåtna på dessa platser, men kvinnor fick följa med om de klädde sig som män(!)

Inari samernas traditionella kostym ses som en viktig del av deras identitet, och den har använts i Inari området sedan urminnes tider. Både män och kvinnors dräkt är svart eller mörkt blå med röda, gula och gröna band i dekoren. Traditionellt hade man en vinterdräkt (peski) som var gjord av renskinn, men den är i stort sett helt utbytt av den moderna skoteroverallen.

Mer om min själva släkt i kommande inlägg(och det är inte lätt att hålla ordning på kan jag lova).

/Daniel



torsdag 14 februari 2013

Då är vi här igen...




Undertecknad under en vandring i min släkts fotspår 2011
Jag har testat att twittra, inget för mig. Har provat att blogga lite förut också, en reseblogg som rann ut i sanden då målet med resan delvis misslyckades och jag blev lite besviken. Nu gör jag ett nytt försök med detta och har hittat några saker som jag vill skriva om, vissa mer andra mindre.

Jag heter Daniel och blir 40 nästa år, smaka på den ni. Nä, jag har inte åldersnoja. Bara lite. Egentligen inte alls, men jag har andra nojor istället. Jag har två pojkar, snart 9 och 7 år. Har en sambo som heter Sarah och hon HAR fyllt 40 år!

"Den samiska fotbollsdåren", ja jag är ingen fotbollsspelare i rolig hatt om ni trodde det. Tyckte det passade av den anledningen att bloggen kommer att handla en del om fotboll, vilket jag är totalt såld på, och mitt samiska ursprung. Bland annat.

Lite ämnen som kan dyka upp här är:

  • Saker som handlar om diabetes
  • Fotboll och supporterkultur
  • Fiske
  • Mitt vardagliga liv
  • Star Wars
  • Film och musik
  • Mountainbiking

Börjar lite kort om fotboll. Har själv spelat fotboll som ung när jag växte upp i Sandviken. Spelade juniorfotboll i Sandvikens AIK. Seniorkarriären blev kort. Ett inhopp i SAIK:s A-lag och en jävligt kort sejour i Barrsätra SBK i division 7. That's it. Blev supporter till lillebrorsans karriär istället, han hade större talang än jag själv. Orsakerna till att jag slutade är många. Bland annat så hade jag sabbat mina knän genom att spela innebandy parallellt med fotbollen och dels har jag sedan jag var 8 år haft svårinställd diabetes typ 1.

Nu är jag en stor supporter av fotboll istället. Fullkomligt älskar sporten. Ja jag tycker om annan sport med, men fotboll slår allt. Förr om åren svalde jag allt vad gällde fotboll. Premier League, Champions League, Serie A och så vidare. Idag ser det mycket annorlunda ut. Har absolut noll koll på internationell fotboll idag. 

Jaha, en fotbollstok som inte har koll. 

Nja, grejen är den att jag koncentrerar mig enbart, eller i alla fall 99% på vår inhemska fotboll i Allsvenskan. Håller stenhårt på AIK. 

Ånej en huligan!

Knappast, det är en gängse bild av en AIK supporter som de flesta oinsatta har. Verkligheten är en annan än den bild media målar upp med överdrivna krigsrubriker för att jaga läsare. Välkommen till den nya och sanna verkligheten vad gäller både Allsvenskan och AIK som jag tänker delge er här lite då och då.

Varför Allsvenskan då? Det är ju kass fotboll, Barcelona är ju bättre att kolla på.

Jo så är det väl. De flesta håller väl med om att Barcelona är bättre än alla svenska fotbollslag. Men Allsvenskan är inte så jäkla dålig som de flesta vill tro eller påstå sig veta utan att ha sett en allsvensk match på två decennier. Dessutom är fotboll en passion. Vilken passion kan du ha för ett lag i ett helt annat land? Att hålla på ett lag är en identitet, man är född in i supporterskapet eller så har man valt det i tidig ålder. Man identifierar sig med klubben, dess supportrar eller staden laget kommer ifrån. Ett bra engelskt uttryck är Support your local football team. Många säger sig vara stora supportar av spanska, engelska eller italienska fotbollslag. Skulle fotbollssupportar från de länderna höra en svensk säga så, dog de nog av skratt.

Så strunta i Stoke-Birmingham på TV en lördag eftermiddag, gå och se en ditt lokala lag spela vare sig du bor i Mjällby, Gävle, Sandviken eller någon annanstans i vårt land. Inte lika glammigt som Premier League kanske, men fan så mycket mer hjärta och passion. Precis som fotboll skall vara. Dessutom skall fotboll ses live inte på TV. 

Samen då?

Ja, min mor är från Finland. Min mormor var same. Jag är således 25% same. Ett arv jag bär med stolthet, för det gjorde min mormor och det gör min mor. Så någon "riktig" same är jag väl ändå inte. Jag har aldrig kastat lasso mot en ren, aldrig varit klädd i en traditionell samedräkt. Tro mig jag skulle vilja ha en uppsydd men de är asdyra. Någon gång kanske. Men i vilket fall som helst har jag fått ett intresse för samekulturen och dess historia, inte minst då min släkts historia. Den väcktes på allvar 2011 då jag och min familj var med på en släktträff uppe i Inari i norra Finland.

Nu skall jag avsluta för idag, men det kommer mera.


För övrigt är jag 25% finsk, 25% svensk och 25% dansk. En nordisk cocktail sanna mina ord...

/Daniel