Att supporta en stockholmsklubb

Att supporta en stockholmsklubb som AIK, Djurgården eller Hammarby kan ibland leda till abnormiteter. På både gott och ont.

Vanliga kommentarer från oinsatta när man säger att man håller på AIK är:

Jaså, du är en sån där huligan?

Det tar jag som en grov förolämpning. De flesta personer utanför 08-området ser ALLA supportrar till stockholmslagen som huliganer. Det är upplopp, slagsmål, misshandel av barnfamiljer och andra stackars människor som råkar komma i vägen. Ja det får man nog leva med så länge den vanliga "Svensson" tror det som står i tidningarna.

Jag har aldrig känt mig hotad på en fotbollsmatch. Lugna gatan. I december 2012 var jag på Scorpions konsert i min hemstad Sandviken. Där blev jag hotad med stryk i kön till baren av en överförfriskad person som stod och grejade med fyra kreditkort. Jag hade jämna pengar i näven och trängde mig inte före utan det var tjejen i baren som serverade mig först då hon insåg att det skulle ta en stund för strulpellen att bli klar. Det tog fyra sekunder att betjäna mig. Räckte för att bli hotad med stryk .Detta var alltså tidigt på kvällen.

När mina pojkar är äldre släpper jag hellre dem själva på en AIK-match än en lördag på krogen i Sandviken eller Gävle. Utan tvekan.

Norra ståplats på Råsunda

 

I våra två största rikstäckande tidningar kan man vanligen läsa rubriker som:

"HÄR DÖR FOTBOLLEN"

"UPPLOPP PÅ DERBYT"

"LIVRÄDDA BARNFAMILJER"

och så vidare.

Här dör fotbollen  kan oftast härledas till att det bränts bengaliska eldar på en fotbollsmatch. Bara det alltså(visserligen förbjudet, men ändå en bagatell utan våld inblandat). En företeelse som media för tio år sedan hyllade och det ansågs skapa stämning på läktarna. Så är det fortfarande, men media har vänt kappan efter vinden och ser det numera som huliganism. Märkligt men begripligt, eftersom krigsrubriker lockar läsare.

Upplopp på derbyt kan vara så enkelt som att en överförfriskad supporter, ofta yngre kan ha fått idén om att visa sig ball inför polarna och skuggboxats mot en polishäst. En fotograf har fångat det på bild och rubriksättarna har krämat i brallan. Inget upplopp alltså, ett fall av fylleri, vilket inte bara förekommer på fotbollsmatcher.

Livrädda barnfamiljer  det är i princip obefintligt. Visst stämningen kan vara het ibland men jag har haft med mig mina pojkar på AIK:s matcher och vi har aldrig varit rädda och kommer aldrig att vara heller. Medias krigsrubriker och uppförstoringar av händelser kring fotboll är det som skrämmer bort  publik från matcherna. Jag kan påstå, utan siffror på det, att AIK är den klubb i Allsvenskan som har flest barnfamiljer på sina matcher. 

Ett typexempel på fel uppfattning om saker och ting kring ett stockholmsderby har Jan Majlard på SvD. Han skrev efter derbyt mellan AIK och Djurgården 2012 att det vore att jämföra med Svarta september. Hur kan man jämföra 1600 människors död med en fotbollsmatch? Het stämning javisst. Upplopp och slagsmål? Nej. Dessutom så beskyllde han Djurgårdens supportrar för kaos på tunnelbanan som orsakade matchförsening då tåget stannat. Majlard påstod att någon supporter(läs huligan)hade dragit i nödbromsen. Så var inte fallet. SL hade underdimensionerat sina tåg och det blev för mycket folk på tågen så dörrarna inte kunde stängas. Tåget stannar då automatiskt. En säkerhetsåtgärd helt enkelt. Men det var ju supportrarnas fel såklart. Vissa människor borde inte få skriva om fotboll. Faktafel på faktafel är vardagsmat när det skrivs om fotbollssupportar. Derbyt 2012 var det lugnaste i mannaminne.

Här kan du läsa Jan Majlards märkliga och pinsamma krönika.

Visst finns det huliganer, eller kategori c-supportrar som det kallas ibland. De har en annan agenda och visst de existerar. Men att dessa ger sig på oskyldiga, vanliga supportrar, sk julgranar, är inte sant. Kategori c-supportrar gillar att slåss och det gör de i anordnade box mot andra lags supportrar i samma kategori, på en plats oftast långt ifrån arenorna. Må vara barnsligt och märkligt beteende men jag kan tycka att de får hållas så länge de håller sina uppgörelser borta från läktarna. Så är det idag. Må vara dumt och jag lägger ingen större vikt vid dem. Jag älskar AIK men behöver inte älska alla AIK:are.

Huliganer? Nä, barnfamiljer utanför Råsunda

Det finns andra klientel som är mer våldsbenägna än fotbollssupportrar. Ja jag talar om poliserna. Det finns människor som inte borde gå på fotbollsmatcher. Det finns fler poliser som inte borde vara just poliser. Jag har själv hört testosteronstinna poliser stått innan match och hetsat varandra till våldsamheter. Inte ovanligt alls. Jag har till och med hört en polis stå och skryta för en kollega att han slagit armen av en kille med sin batong och kollegans skrockande. Vid flera tillfällen har jag också sett poliser våldföra sig på vanliga supportrar, föräldrar med barn som gått för att se på fotboll, avvisat oskyldiga från att komma in på läktaren etc. Det är för mig mer skrämmande. Samtidigt har de mage att ta betalt för bevakning av matcher som inte ens behöver ha bevakning. Poliser som "bevakar" har också en ful ovana att tejpa för sina hjälmnummer så att man inte ska kunna identifiera dem. Har man rent mjöl i påsen då?

Hammarby mötte Assyriska hemma på Söderstadion. Då stod poliser och sprejade pepparsprej genom nätet framför läktaren så att barn i åldrarna 12-15 år fick detta i ögonen. En polis får använda sin pepparsprej när de är trängda. Hur kan man vara trängd av en tolvåring bakom ett nät? Märkligt. Detta har JO-anmälts, och såvitt jag vet har det lagts ner i brist på bevis trots att det finns på film. Ännu mer märkligt.

Lite fakta om fotbollsmatcher i Allsvenskan och i synnerhet AIK:s matcher:

• Matcherna innebär ofta folkfest
•  Du som besökare, vare sig du håller på AIK eller motståndet, behöver aldrig vara rädd förr att bli nedslagen eller stenad. Du löper större risk för det på krogen en lördag kväll i vilken svensk stad som helst eller på valfri konsert eller musikfestival.
• Barnfamiljer trivs på AIK:s matcher och familjeläktaren är en trevlig plats med många glada AIK:are
• Det enda du behöver akta dig för är poliserna som oftast inte ser skillnad på en kategori c och en 40-åring med två barn med sig. Tilltala dem inte och gå inte för nära så går det bra.
• Det är inte farligt. 

/Daniel
 

Gákti

 Gákti, är ett traditionellt klädesplagg som används av samer i hela Sápmi (Sameland). Gákti kallas både den manliga och den kvinnliga dräkten även om de ser lite olika ut. Den manliga är mer av en kofta eller jacka medan den kvinnliga är som en klänning. Gákti bärs såväl vid ceremoniella stunder som till vardag eller till arbete. Den traditionella dräkten karaktäriseras av dominanta färger smyckad med band i andra färger samt brodyr, tennsmycken och flätor av olika slag. Dräkterna har en hög krage.

Färgerna, mönstren och utsmyckningen av en gákti talar om var en person kommer ifrån, om han eller hon är singel eller gift. Ibland kan den även tala om vilken familj personen tillhör. Kragen, ärmar och fåll har vanligen applikationer av geometriska former. Vissa regioner har band sydda och andra tennbroderier. Östsamer har ofta pärlor på kragen. Hattar varierar mellan kön, säsong och region. De kan vara av ull, läder eller päls. De kan vara broderade, eller i öst, är de mer som en pärlprydd krona. Vissa traditionella shamanska huvudbonader hade djurhudar, flätor och fjädrar, speciellt i östra Sápmi.

Tillkommer gör också vissa accessoarer, som Luhkka, vilket är en sorts poncho med huva som både män och kvinnor använder. Den bär man ovanpå sin gákti och det är ett vinterplagg. Bälten är också av betydelse för den traditionella samen. Bältet har oftast en lokal prägel och är ofta gjord av läder med olika utsmyckningar i färgade band och tenn.

Den finska turistindustrin är ökänd för att massproducera falsk "samisk kultur" för turister. Etniska finländare kan exempelvis ikläda sig falska gáktis och utföra falska "traditionella ritualer". Denna aktivitet mottas med starka protester från etniska samer då det frambringar en falsk bild av den samiska kulturen och exploaterar den samiska närvaron i Lappland utan att ge någonting tillbaka. Dessutom är den vilseledande för turister som ofta tror de köper autentiska hantverk.

Nåväl, vi har kommit till den Inari samiska gáktin som är min personliga favorit bara av den orsaken att den enligt tradition är svart. En fantastisk plagg som jag själv skulle bära med stolthet.

Vinter t.v. och sommar t.h.

Överst här har vi den kvinnliga dräkten, som kommer i två varianter. En för sommar och en för vinter. Vintervarianten är av kraftigare material, oftast kläde, och mer dekorativ. Hatten är röd med få dekorationer. Den vita sjalen i vinterdräkten är mer traditionell än den röda diton i sommardräkten. Benkläder i päls på vinterdräkten och stickade tumvantar såklart. Sjalen hålls ihop av något smycke, ofta tenn. I den kvinnliga vinterdräkten syns regionala eller familjära variationer distinkt i fållens färger.

Sommar t.v och vinter t.h

Den manliga dräkten har vi då, med den traditionella  "fyravindshatten" eller čiehgahpir. På vintern fodrad då förstås. De traditionella färgerna röd, grön och gul framträdande. Vinterdräkten på bilden är lite högtidligare med dekorativa damasker. Benkläder självfallet i renpäls.
Sommardräkten med bälte och damasker i distinkta mönster(kön och region) och läderbyxor. Inari klädseln är som sagt traditionellt svart och den är mest populär, även om mörkt blått och grått även förekommer.

Bilderna är lånade från Sámi Duodji ry

Källor:

• albma duohta sápmelaš
• Anarâš
• Wikipedia

/Daniel

 

Studerande igen

Från och med imorgon måndag är jag åter igen studerande. Har kommit in på en arbetsmarknadsutbildning som anordnas av Ocellus i Uppsala. Utbildningen är GIS/GIT-tekniker och är inköpt av Arbetsförmedlingen.

Så under ett år framöver blir det stenhårt jobb och fokus på detta. Har en viss oro eftersom jag kan vara fokuserad på fel saker ibland och det faktum att jag varit hemma ett tag nu, vilket medför att man blir lite dum i huvudet. Hoppas det är tillfälligt. Ser fram emot detta dock även om dagarna kommer att bli långa med pendling till Uppsala.

För övrigt så ska jag under veckan köpa årskort till AIK:s matcher i Allsvenskan 2013. AIK har ett nytt hem, Friends Arena. Jag kommer inte att kalla den för sitt något mesiga namn och för det faktum att organisationen Friends inte riktigt lever upp till sina förväntningar och vad folk tror om deras organisation. Mitt namn på arenan kommer att bli "Nationalarenan".

Ett familjeårskort kostar 1200 kronor. Som hittat. Jag och familjen går alltså in på samtliga hemmamatcher(utom derbyt mot Djurgården) för det priset. Det är billigt för att se laget man älskar.

Nu ska jag ta upp min tjälknöl ur sin saltlag.

/Daniel